torsdag 12 januari 2012

Sjukdomen, skadan och dödsfall!

Detta gällde även fiske i Mörrumsån där det fanns lite större fiskar att fåna, som t.ex. Lax-/havsöring. Man blev själv väldigt fångad på kroken. Dyrt fiske och allt man hade i fiskesaker var för litet för att fånga fiskar på ca 5-25 Kg, då behövdes det riktiga saker vilket innebar nya spön, rullar och linor. I början var man en total främling för de ”gamla” i gänget som fiskade där. De visade ju inte de bra fiskeställena för vem som helst, nej de behöll de för sig själva.

Efter ett års fiske med dom ”gamle” så kom man in i gänget, och vem ville inte dela med sig nu. Fast så går det väl till överallt tror jag. Nu när man väl hade det bra så skulle man råka ut för en arbetsskada också. Blev klämd mellan en hissdörr och en vägg som tog väldigt illa. Jag bröt axeln, handleden, båtbenet i handen samt tummen i sig. Jag fick gå gipsad i ca 4 mån och därefter var jag sjukskriven en längre tid.

Där har hänt mycket i mitt liv. Det var väl ok till arbetsskadan sen tog det en enorm vändning pga. min värk i axel och arm så fick lägga av med allt som jag hade intresse av. Fiske, bilar, rally och andra hobbys.

Jag togs in på ett sjukhus för medicinsk rehabilitering för att försöka komma tillbaka till ett normalt liv vilket visade sig svårare sagt än gjort. Jag var där ca 4-5 månader och det tog hårt på psyket samtidigt som läkarna kom på att jag rökte 40-50 cigaretter per dag och de var då inne på kol i mina lungor. Efter att ha gjort en spirometri så fick jag det bekräftat av lungläkarna att jag hade kol.

Inte nog med detta så fick min mor en massiv hjärtattack och dog i hemmet. Min far orkade inte så länge så fick ta hand om honom samtidigt som han också utvecklade kol på äldre dagar. Sen blev det min brors tur att få samma diagnos som oss andra och vi var storrökare alla 3. Man får en klump i bröstet när man tänker på en sådan bagatell som lite hosta. Jojo den ville inte sluta man bara hostade och hostade och läkarna och astmasjuksystrarna sa till en hur dålig man var. Men inte fan lyssnade man på dem, det var ju upp till mig om jag ville röka eller inte.

Till sist gick min far bort men det var väl mest av sin ålder på 87 år. Nu blev min bror så pass dålig att han åkte fram och tillbaka till sjukhuset. Efter många ställen kom han in på ett tillfälligt boende(vårdhem) och tillsist blev det fast boende på Allögården med 2 rum och kök och ständig tillsyn.

Nu är ni väl trötta på mitt tjatande om familj och leverne. Så nu kommer vi väl in på personen i fråga.

Jo nu är det min tur i följetongen. Nu tänker man på hur det var när man hämtade farsan eller brorsan och dom inte orkade gå mer än 2-3 meter för att behöva vila och hämta andan. Nu började jag bli sämre och sämre i mina lungor. Samt att jag fick benskörhet pga. Kortisonet jag fick som skulle hjälpa min andning.

Nej nu var det dags att sluta röka, bättre sent än aldrig. Nja, vet inte om det stämmer in på alla men för mig var det lite för sent. Blev nu psykiskt- och allmänt sjuk, om man blev det minsta lilla förkyld så fick man börja ta penicillin och kortison i tid och otid. Jag for även fram och tillbaka till vårdcentralen här i Kristianstad.

Men där har verkligen läkarna hjälpt mig. Man får panik när man inte får luft, detta fick jag hjälp med på vårdcentralen av en mycket bra läkare. Bara detta fick mig att bemästra sjukdomen lite så när jag fick anfall klarade jag dessa lite bättre. Allt annat i kroppen fungerade ju men sjukdomen var fortlöpande och det var inte mycket man kunde göra åt det. Man måste ha ett bra humör även om man inte är sjuk DET HJÄLPER TRO MIG! Sura gubbar och kärringar finns det alltid så bli inte en sådan utan försök hålla humöret uppe.

Nu efter en längre tid som jag varit bra kom den smygande igen, genom förkylningar och infektioner i lungorna började nu läkarna misstänka mer fel på mina lungor och fler undersökningar började.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar